Det skapar en behovskedja som är svår att bryta – ena inlägget triggar, det andra lugnar. Mitt flöde visar inga som helst tecken på att det skulle vara valår. Om jag tänker efter finns alls inget som tyder på att jag är medborgare i ett samhälle. Och med långt högerut menar jag klipp på en stekpanna med bacon och texten ”Happy ramadan”. Men mest av allt är det ledsamt att det här är ”motståndet”, och att det tar sig så dumma uttryck.