Om kriget kommer har jag i alla fall marmelad så jag klarar mig. Att sylta och safta är att tro på framtiden, att veta att det snart kommer en vanlig torsdag i februari då man vill ha blåbärssylt på pannkakorna. Men trots att vi numera kan känna oss ganska säkra på att det kommer att finnas mat även i april sitter instinkten kvar: Det är bäst att ta hand om allt som går. Man skulle kunna kalla det livsmedelsberedskap, för så länge inte en vilsekommen drönare kraschar in i min jordkällare vet jag att jag alltid kommer att ha något att äta. Även om man till slut tröttnar även på marmelad.