Jag beundrade energin och lättheten som alltid fanns i det han skrev, en spränglärd folkbildare helt utan högstämt förakt för de ytliga trender som omger oss och som också måste förstås. Snabbt hamnade han på akuten och det stod snart klart att det förmodligen rörde sig om en tumör. Han får en att skratta till: ”Att ha cancer är som att ha fått Donald Trump som inneboende i kroppen.” Han skriver att han i sina artiklar mer och mer kämpat för att dra ner på förekomsten av ordet jag. Denna sista mening ser jag som en upprorisk deklaration: Det går att försona sig med döden, det går att stå på livets sida in i det sista.