Först ut med en senkommen Sverigepremiär är Opera på Österbybruk. Gynnsam akustik fick en nätt liten operaorkester att klinga betydligt fylligare än numerären och bidrog till en kyrkligt maffig körklang. Lägg därtill kampen för överlevnad när krisen gör resurserna knappa; och hatet mot invånaren med civilkurage som varnar annalkande skepp. Dånande vågor möter franskimpressionistiskt glittrande transparens och en musikdramatisk laddning någonstans mellan Verdis verism och Richard Strauss senromantik med eleganta blinkningar till såväl folkmelodier som Bizets ”Carmen”. Ska man klaga på något så är det väl främst en alldeles för kort spelperiod med blott tre föreställningar.