Det sägs att Evert Taube brukade öva därhemma på att komma av sig. Som den mästerlige historieberättare han var visste han hur viktig konstpausen är: avbrottet, utvikningen, det oväntade sidospåret som får publiken att haja till. ”Odysséen” är en berättelse som består av många berättelser och som är fröet till många andra, som innehåller det slags berättandets smittsamma energi som leder vidare bortom sig själv. Det är bland annat därför det är så korkat när Elon Musk klagar på en svart sköna Helena i Christopher Nolans filmversion. Ja, det är ju själva poängen!