De senaste åren har förutsättningarna för att vara ledare förändrats. Min poäng är inte att de kraven skulle vara unika, utan att de är tydligare inom kulturinstitutionerna. Det krävs mod att stå upp för det långsiktiga när det kortsiktiga ropar högst och att värna oberoende när trycket att anpassa sig ökar. Inte genom att kräva enighet eller släta över konflikter, utan genom att bygga organisationer och koalitioner som klarar motsättningar utan att gå sönder. Som hjälper samhället att hålla ihop när det hotar att falla isär.