I princip samtliga relevanta marknadsaktörer har nämligen varit kristallklara på en punkt – det krävs en överenskommelse som inkluderar både regeringen och Socialdemokraterna. Möjligen insåg hon att det var riskfritt, eftersom stök och bråk är det sista Ulf Kristersson vill ha. Hans stora idé för att vinna valet om ett år är ju att framställa Tidögänget som samkört, och Magdalena Andersson som ledare för en ”kaoskoalition”. Sakpolitiken – kärnkraften och en stabil svensk energiförsörjning – offras för att Ulf Kristersson gett sig sjutton på att det ska vara lugn och ro på det som, enligt samstämmiga opinionsmätningar, håller på att förvandlas till Jimmie Åkessons sida av politiken. Moderaterna borde nog fundera på hur klok strategi det är för ett parti med ambitionen att vara statsbärande.