Detta är en recension. Nu är ön mer känd som ett otippat kulturcentrum där man bland annat anordnar Nonagonfestivalen i de oljecisterner som blev kvar efter sulfitfabrikens rivning 1976. Genremässigt har de rört sig från något slags folkidiom, via konstmusik, jazz och drone till ett alltmer dekonstruerat och liksom upplöst uttryck. Det är en enastående vacker musik de gjort, där det verkligen är svårt att ens urskilja de enskilda instrumenten och var en ton börjar och slutar. Bästa spår: ”TR/IV”Tre andra aktuella jazzfavoriter: Craig Taborn ”Dream archives” (ECM) Sättningen är en klassisk pianotrio, men uttrycket spänner från jazz till minimalism och konstmusik.